Cykeltur i det lilla

Det tar 1 1/2 timme att lugnt cykla Kvarnby-Skabersjö-Torup-Bara-Kvarnby och det är en lisa för själen i dessa globala terrordagar. Här hörs lärkan, vitsipporna täcker marken, myllan är fet och våren är i sin mest förväntansfulla skrud. Vi är en hel del som trampar oss fram här, men jag är den enda som bär vanliga kläder och har tanthoj med cykelkorg. Alla andra, och de är många, har racercyklar och lycrakläder. Jag tycker de är lite fåniga, förlåt. Eller så saknar jag fler av oss som bara vill ta en utflyktstur. Ungefär som att flanera och promenera istället för att jogga. En mental händelse snarare än en fysisk prestationsutövning, även om man så klart blir litta svitt ändå.

cykeltur

I vilket fall så störst av alla är vitsippan, Anemona Nemorosa, som täcker markerna i Bokskogen nu.

cykeltur_1

På vägen från Torup och ner till Bara syns Baras gamla kyrka i fjärran. Den sticker upp från alla möjliga håll och jag förstår varför: har en gång cyklat dit upp och den backen var rejäl. Nedan bild visar hur kyrkan plötsligt syntes vid vandring på Kvisslevägen från Östra Kattarp och till Kvissle. Några korta meter har man på sig för att fånga den, ungefär som när man försöker fotografera fåglar.

Husie_2

Det är fasligt dåligt skyltat om man vill cykla från Bara till Malmö, inte minsta anvisning utan man får gissa. Att välja Banvägen känns vettigt eftersom det är just på den gamla banvallen Malmö-Genarp som cykelvägen går. Men kom igen Bara och sätt upp en och annan skylt för dem som inte är lokalhistoriker, järnvägen lades ner 1948…

cykeltur_5

Om nu inte cykelbanan har minsta skyltning så har en växt fått det åtminstone. Texten gör att det får bli en ny tur när raringen blommar. Vid Baras västliga gräns ska undret tydligen ske.

cykeltur_2

Efter Bara kommer Bjärshög, ett stationssamhälle, som det heter, och järnvägsstationen finns kvar strax in till vänster. Framför det röda tegelhuset i fonden har magnolian kommit i seriös knoppning. Klicka så förstoras bilden.

cykeltur_3

Vid cykelbanans bro över Sege å vid Kvissle finns en välkommenskylt till Malmö, den gulligaste jag har sett. Sege å har en rätt lurig sträckning hit och dit, jag passerade den även borta vid Almåsa till exempel.

Söndagspromenad 10 maj 2009

SkabersjöSväng till höger på Klågerupsvägen vid Södra Sallerup och du tar Fårabäcksvägen mot Skabersjö. Det sistnämnda är något av det mest skånska ortnamn jag vet. Men det är för att jag är så gammal att jag som barn kunde se repriserna av gamla Edward Persson-filmer på den enda och svart-vita tevekanal som fanns då. Jag ser alltså mer än en avståndsangivelse till en ort av något slag. Jag ser en tillbakablick, en värdering, ett minne. Det är mer det jag ser än en vägskylt. Det finns en verklighet, sägs det, men upplevelsen av den är lika många som antalet medvetanden. Och det är ju det som är det intressanta.

img_1032-largeDärför är det bekymmersamt med att mediabolagen blir större och färre; det gör att antalet gentemot varandra självständiga tidningar och journalistiska uppdrag blir färre. Malmö, till exempel, bör speglas i mer än en nyhetstidning. Det ser man tydligt vid en genomläsning av pappersutgåvorna och webbplatserna för Sydsvenskan, Efter Arbetet och Skånska Dagbladet. Det är inte tre olika städer som framkallas, men det är olika fokus, resurser och syften med publikationerna vilket gör att bilden av Malmö blir mer mångfacetterad och stan sätts in i fler sammanhang.

Det finns mycket att säga om de här tre pressrösterna, deras styrka och svagheter och liknande. Men precis som spegelbilderna på Olles välputsade båge gör så ger oss fler pressröster fler uppfattningar. I och för sig av en verklighet vi inte till fullo kan greppa, bara försöka förhålla oss till; men ju fler åskådningar som kan komma fram desto bättre kan  vårt grepp ändå bli!