Det tar 1 1/2 timme att lugnt cykla Kvarnby-Skabersjö-Torup-Bara-Kvarnby och det är en lisa för själen i dessa globala terrordagar. Här hörs lärkan, vitsipporna täcker marken, myllan är fet och våren är i sin mest förväntansfulla skrud. Vi är en hel del som trampar oss fram här, men jag är den enda som bär vanliga kläder och har tanthoj med cykelkorg. Alla andra, och de är många, har racercyklar och lycrakläder. Jag tycker de är lite fåniga, förlåt. Eller så saknar jag fler av oss som bara vill ta en utflyktstur. Ungefär som att flanera och promenera istället för att jogga. En mental händelse snarare än en fysisk prestationsutövning, även om man så klart blir litta svitt ändå.
I vilket fall så störst av alla är vitsippan, Anemona Nemorosa, som täcker markerna i Bokskogen nu.
På vägen från Torup och ner till Bara syns Baras gamla kyrka i fjärran. Den sticker upp från alla möjliga håll och jag förstår varför: har en gång cyklat dit upp och den backen var rejäl. Nedan bild visar hur kyrkan plötsligt syntes vid vandring på Kvisslevägen från Östra Kattarp och till Kvissle. Några korta meter har man på sig för att fånga den, ungefär som när man försöker fotografera fåglar.
Det är fasligt dåligt skyltat om man vill cykla från Bara till Malmö, inte minsta anvisning utan man får gissa. Att välja Banvägen känns vettigt eftersom det är just på den gamla banvallen Malmö-Genarp som cykelvägen går. Men kom igen Bara och sätt upp en och annan skylt för dem som inte är lokalhistoriker, järnvägen lades ner 1948…
Om nu inte cykelbanan har minsta skyltning så har en växt fått det åtminstone. Texten gör att det får bli en ny tur när raringen blommar. Vid Baras västliga gräns ska undret tydligen ske.
Efter Bara kommer Bjärshög, ett stationssamhälle, som det heter, och järnvägsstationen finns kvar strax in till vänster. Framför det röda tegelhuset i fonden har magnolian kommit i seriös knoppning. Klicka så förstoras bilden.
Vid cykelbanans bro över Sege å vid Kvissle finns en välkommenskylt till Malmö, den gulligaste jag har sett. Sege å har en rätt lurig sträckning hit och dit, jag passerade den även borta vid Almåsa till exempel.