Tiden går fort och sommaren är kort och plötsligt är det ett år till nästa gång Malmö hyser vår fina festival! Så mycket härligt utbud av musik och kultur från institutioner som här kommer ut på gatan och möter ny publik. Och mat, som inte blivit dyrare utan stannat i prisutveckling och ökat portionerna igen, från hela världen. Invånare och utsocknes har vällt ner i stan som annars är egentligen sorgligt folktom. När det kan vara så här kul med alla som möts. Och uppträdanden av alla möjliga sorters slag av artister som här kanske för första gången kan nå riktigt ut.

Höjdpunkt: När S:t Petris kyrkoorgel under organistens bestämda handlag dammade loss på musik ur rymdeposet Star Wars. Da capo por favor!

Jag bara älskar denna festival! Kram alla och så ses vi 2018!

Trodde jag tänkte smart: Jag tar bussen ner till Stortorget för att därifrån gå genom festivalområdet upp till Folkets park där jag tar bussen hem. Tips: Att försöka komma ombord på en buss vid Folkets park, när det till slut kommer en på väg mot Kvarnby, kräver stengetsanlag. Bättre börja festivalen vid Folkets park och istället gå åt andra hållet ner till Centralen där bussen borde vara glesare besatt. Problem: maten finns nere vid Stortorget-Gustav och den vill man gärna börja med, eller hur? För sedan finns det inga matstånd under resten av festivalstråket! Mer än ett spontant bord med ett afrikanskt utbud utanför en affär vid Spångatan nära Bergsgatan. Menyn såg spännande ut och det kostade mindre än nere på Gustav där allt bara blir dyrare för varje år utan att för den sakens skull utvecklas nämnvärt på ett intressant sätt. Ändå är maten ett måste. Provade ikväll Vikingkebab för 60 kronor. Fråga mig inte om det var värt pengarna, gör mig inte sur. Det var gott!

Malmöfestivalen drar alltså i år iväg folk till Folkets park. Festivalbesökare är vana vid att lulla omkring i en skyddad verkstad med avspärrade vägar och liknande. Men i år korsas festivalen av en skarpladdad väg: Bergsgatan. Den är redan en olycksdrabbad gata när det gäller påkörda fotgängare och det klientel som nu ska över i lämmelkaravaner är inte riktigt verklighetsförankrade. Inte lyckat.

Annars kan det nog funka med alltihop. Fast det kändes knasigt att avsluta festivalvandringen i en nöjespark; den är ju redan en sorts festival i sig. På ett sätt är det klockrent, på ett annat helt fel -festivalen kommer av sig och reduceras till ett vanligt chokladhjul.