Lördagspromenad 30 januari 2010 och Vatten, del 1

Tänk om skylten satt där på riktigt? Så kommer framtiden att tänka om andra skyltar vi idag har på riktigt antagligen…

Museidags! Såg en lustig olja av 1600-tals flamländaren Jacob Jordaens på Malmö Museers historiska möbelavdelning där det hänger riktigt fina gamla tavlor på väggarna också. Jordaens har plattat perspektivet så katten i famnen ser ut att vara en uppförstoring av ett fotografi, kanske ett utslag av dåtidens bruk av camera obscura. Bredvid hänger en i mitt tycke betydligt bättre tavla, ett fantastiskt litet verk där konstnären anges till Okänd konstnär, Italien, 1500-talet. Det skulle vara roligt att få veta varför det INTE kan vara da Vinci.
Kommendanthuset visar fina porträttfoto från Rosengård samt en miljöutställning. Och först här får jag veta vad vattnet i Malmö har för hårdhetsgrad. Dvs det får jag inte. Men jag kan ta en broschyr som hänvisar till en annars ej helt lättfunnen url hos VA Syd och hemma ser jag att Malmö har medelhårt vatten på 5-6 dH. Äntligen kan jag dosera tvättmedlet rätt, tänker jag så klart. Och har varit missnöjd med att hårdhetsgraden inte framgår vare sig på hyllkanten till tvättmedelskanten på varuhusen, på Malmö stads hemsida eller ens omedelbart på Va Syds dito. Det här är ju jätteviktigt!
Men vad gäller egentligen? Standard verkar saknas för på det ena tvättmedelspaket jag har anges att medelhårt vatten börjar först vid mer än 6 dH, men på på det andra slutar vattnet vara mjukt först vid 8 dH. Hur ska jag dosera? Vad gäller för att avgöra om vattnet är mjukt eller medelhårt? Jag har epostat kundkontakten på Va Syd.
Sista utställningen jag styrde stegen till är den på Malmö Konsthall: Little Theatre of Gestures. Den innehåller roliga grejer av Kirsten Pieroth främst, men också en fin liten minnesutställning om en faders falska visitkort. Faller ingenting en på läppen kan man med fördel i så fall, men även annars också, tröstäta i restaurangen/kaféet. Obs ta dock vanligt kaffe!

Sonic Youth på Konsthallen

Länge sedan jag så försjönk i en utställning som i den som pågår på Malmö Konsthall till den 20 dennes: Sonic Youth etc.: Sensational Fix. Ett gitarrband  hemmahörande i punkrytmer vilket redan från början för 30 år sedan experimenterade med utsvävningar i andra konstformer. Och som med New York som hemmabas genomgående kunnat samarbeta med andra intressanta kulturutövare: Cindy Sherman, Allen Ginsburg och William S. Burroughs, bland annat.
Resultatet har bland annat blivit den här vandringsutställningen som åtminstone jag fick stor behållning av. Här redovisas de spretiga utflykterna i video, installationer, bild, teater, prosa och poesi, etc, jämte att man i hörlurar kan lyssna på bandets egen musik också. Sonic Youth är still going strong och de spelade tydligen på vernissaget.

Malmö konsthall ser ut som vindskontoret hos en excentriker med gott om utrymme, men så ska jag inte säga för det är en elitistisk hängning, mycket fin. Men myllret, hjärnvindlingarna, associationerna, etc, var upplyftande och inspirerande: det finns alltid ett nu att ta nytt avstamp från. Såg på ett bord där Gender Trouble av Judith Butler från 1990, bara en sån sak!
Funderar på hur mycket mitt gillande av utställningen beror på att deras 70-tal var mitt. Tänker att utställningen kanske är platt för någon yngre. Inser då att alla ser allting genom sitt eget perspektiv och att ingenting finns i sig. Härligt!