Förra gången jag var arbetslös stod begreppet social kompetens högt i kurs. Det lyser idag med sin frånvaro. Nu är det prestigelös som gäller i platsannonserna. Googlar jag på ordet hittar jag många som undrar -och retar sig. Som bloggaren Per Johnsson som skriver: “Att vara prestigelös är (…) man jobbar och gör ett bra jobb men bryr sig inte om att någon annan snor uppmärksamheten eller tar arbetsinsatsen.” Det här är en person utan aktning, en som inte är stolt över sin egen arbetsinsats menar bloggaren och den tolkningen ligger det mycket i och det är väl inget eftersträvansvärt? Jag känner mig i varje fall obekväm med att identifiera mig med begreppet. Är det ödmjuk som åsyftas i platsannonserna? Låter lite bättre, men det finns en besk klang av att jobba och hålla käften, du ska inte tro att du är något och du får inget för vad du gör heller. För mig framstår prestigelös som en omskrivning av att arbetsgivaren vill ha en till självutplåning foglig medarbetare som aldrig ifrågasätter någonting och därmed egentligen aldrig tar ansvar över sitt arbete heller. Fi donc för sådan inställning i så fall!
Det är lätt att göra sig putslustig över formuleringarna i platsannonserna så varför inte fortsätta, här dagens urval:

“Som person är du engagerad, drivande, prestigelös och självgående. Du är öppen och kommunikativ samt en bra organisatör.” Kommunikatörstjänst. För min kommentar se Arbetssökning, del 11: Floskelracet.

“Ingen tidigare erfarenhet behövs.” Potatisplockare.

“Det är mycket meriterande om du har tidigare förhandlingsvana och tycker om mötet med andra människor.” Personalsekreterare.