Bra drag på Journalistförbundets årliga journalistseminarium idag i Malmö. Vad kan en reporter inte twittra om, hur bevakar pressen sverigedemokraterna, hur kommer vi att bevaka Bröllopet och vad tycker den autonoma vänstern om media.

När det gäller twitter så twittrades det friskt från halvdagsseminariet och här kan jag reagera på att ska vi aldrig mer ha interna möten? Nu kan kungen själv läsa att landets meste hovreporter tycker han är den grinigaste i kungafamiljen vilket ju kan försvåra den journalistens arbetsmöjligheter. Alltså ska vi vara helt transparenta hela tiden?

I motsats då till två anonyma personer som påstod att de kom från den autonoma vänstern, att de försvarade våld och att de inte ville bli fotograferade av oss eller få det som de sa upptaget på band och att de inte ställde upp på att bli intervjuade, det var inte därför de kommit till journalistseminariet. Hade de litat på oss hade de sagt mer. Suck.

Den heta potatisen Sverigedemokraterna analyserades väldigt intressant: Lena Sundström, författare och journalist, redogjorde här för vad hon kallar medias egen dramaturgi. Det handlar om en vi-och-dem struktur för att framkalla en demonisering. Media är heller inte konsekvensneutral enligt henne utan vi i den branschen rycks med och förändrar referenspunkterna så att det som inte var rumsrent igår kan ha blivit salongsfähigt idag. Vi glider med!
Det är också roligare för en journalist att rapportera om SD-möten, etc, på grund av de här frågornas möjligheter att trigga journalister. Dramatiken är aldrig långt borta och reporterns roll blir häftigare.
Och därför får väl också SD och den autonoma vänstern en medieuppmärksamhet som både är för liten och för stor, på något sätt. De analyseras mindre sakligt och mer medryckande.