Omskärelse av pojkar har seglat upp som ett debattämne på både ledar- och insändarsidor i dagstidningar. Det här efter att halva landstingsvärlden vägrar utföra sådana ingrepp av enbart religiösa skäl; men Region Skåne röstade nyligen ja till att ingreppen både ska utföras och subventioneras med skattemedel även när de enbart är religiöst motiverade.
Jag tycker fortfarande ingreppet är ett övergrepp, men måste säga att det har dykt upp intressant märkliga motargument. Som typ att frånvaro av förhud eliminerar risken för att heterosexuella kvinnor kan smittas med en del virus. Virus som sjukvården nu erbjuder unga kvinnor att gratis vaccineras mot istället. Och enligt en insändarskribent i Sydsvenskan idag så skulle dessutom hudflikens frånvaro göra mannen till en uthålligare älskare.
På ledarsidan i samma tidning läste jag för ett tag sedan inlägg som resonerade kring att föräldrar har rätt att bestämma över sina barn i så många avseenden vilket även innefattar allt som rör hälsa överhuvudtaget och att ett ingrepp som även betyder en gemenskap med den egna kulturen och liknande måste få tillåtas.
Ett annat skäl för att sjukvården ska utföra omskärelse handlade om att det var bättre ingreppet utfördes professionellt än av utomstående inkompetenta utövare. “I det valet bör barnets bästa sättas främst.” skrev Magnus Jiborn.
Håller fortfarande inte med: Att mannen skulle ta ansvar för sjukdomar kvinnor kan drabbas av genom dem och även bry sig om de senares sexuella lycka i högre grad, är måhända sympatiskt. Men att legitimera att en bebis ska förberedas för det är motbjudande. Kan inte frågan ställas till den vuxne mannen istället? Med medicinska och psykosociala skäl som grund är det självklart att omskärelse på myndiga män ska kunna utföras genom skattefinansierade medel i sjukvårdens regi.
Men övergrepp på barn, däremot, för att de bättre ska passa in i en religiös och kulturell gemenskap tycker jag säger allt om värdet på den gemenskapen och det är ingenting ett demokratiskt organiserat samhälle som har till uppgift att värna om individens fri- och rättigheter bör ställa upp på.
Och att mena att det är bättre att staten utför och subventionerar omskärelse så att risken med civila klåpare som gör fel minskar är så dåligt så det är inte sant.
Det bästa är väl att förbjuda ingreppet på omyndiga istället? Så ser det ju ut när det gäller tatueringar, tack och lov. Eller är det bättre att även dessa utförs på sjukhus, subventionerat, och att föräldrar ges rätt få sina spädbarn tatuerade?
Om denne gosse i vuxen ålder visar sig vara asexull?
Eller kanske väljer leva som homosexuell?
Han kanske helt enkelt bara vill ha sin hud som han föddes med?
Om det visar sig att han hellre väljer Buddism än Judendom?