Bron som tar Klågerupsvägen över Yttre Ringvägen. Den vägmark som syns var före ringvägen vattentäckt. Grundvattnet hade trängt upp i det övergivna kritbrottet och färgats opakt ljusblått. Brottet låg där vägen nu går. Strax bakom fanns ett tidigare dagbrott efter flinta, vilket varit i bruk under stenåldern.

Någon gång under 90-talet grävdes flintgruvan ut inför ringvägens framdragande och blev föremål för visning på Arkeologins dag, som är en söndag varje höst. Stenbitar, som såg ut som dem jag understundom fick upp i min radhusträdgård ett stenkast (sic!) därifrån, låg på ett bord. Arkeologen pekade på fynden och namnngav dem en efter en: Där är en borr, där har du en skrapa och det där är ett avslag.

Hon kunde lika gärna ha sagt: I begynnelsen var ordet. För med beteckningarna klev flintsamlingen på både bordet och därhemma upp ur att bara vara sin råmateria. De formades genom orden till de verktyg de var. Det syntes plötsligt tydligt att där faktiskt låg en borr, ett redskap.

Jag tror inte på en social verklighet utanför språket.