Jag har av en cykelhandlare mig närstädes fått låna en pärm med tidningsurklipp som vederbörande för länge sedan fått i gåva av en kund. Jag skriver av, tar dem som de kommer där de är inklistrade lite hipp som happ, väljer de klipp som av en eller annan orsak roat mig själv mer att läsa. Allting handlar på något sätt om mitt lilla samhälle Kvarnby med omnejd och därmed har det såklart universell giltighet. Häng med!
Skånska Dagbladet 1952 eller 1953:
Rubrik: Lärare i 74 terminer; Rotting ger ej disciplin i skolsal med 68 elever.
Bildtext: Folkskollärare Ch. Ossian Nilsson, Kvarnby, gillar pekpinnen men inte rottingen.
Ingress: “Någon rotting har jag aldrig använt, det behövs ingen sådan i Tullstorps skola, för barnen här är rysligt snälla och väluppfostrade. Visst ska det vara disciplin i skolan, det är A och O för all undervisning, men denna disciplin ska inte upprätthållas med piskverktyg, säger folkskolläraren Ch. Ossian Nilsson, som med nyss tilländalupna termin lämnar Tullstorp efter att ha tjänstgjort där under 71 terminer eller sedan 1917.”
Saxat ur brödtexten: “Att barnen blir dummare och dummare vill han inte hålla med om, fast andra pedagoger påstår sig ha gjort den iakttagelsen. Det är nog inte så att ungarna fördummas, menar hr Nilsson. Säg istället att de är mer splittrade. Omgivningen, tillvaron tränger sig på dem på ett helt annat sätt numera. Barnen var förr intakta, opåverkade och gav ett annat helhetsintryck. Det är framför allt i städerna, som man kan uppmärksamma detta, men det är klart att tiden satt sina spår även i en skola ute på landet, åtminstone när den ligger knappa en kvarts resa från Malmö, som ju Tullstorp gör.
(..)
Tullstorp är en B2-skola, dvs jag läser samtidigt med barnen i alla klasserna. 1922 hade jag sammanlagt 68 elever att handleda, undervisa och förhöra. Det var högar av skriv- och räkneboksbuntar att rätta. Man fick sitta uppe till bortåt tvåtiden nästan varenda natt, och så var det bara att stiga upp till undervisningen klockan åtta och försöka vara så effektiv och stimulerande som möjligt. Nu har klasserna gudskelov krympt och jag har bortåt 40 elever. Ett tag var de nere i 24 – det var mot mitten av 1930-talet men sedan bar nativitetsproopagandan frukt och kullarna steg igen.
Men jag vill inte sticka under stol med att det nästan var lättare att undervisa 68 på 1920-talet än ett 40-tal nu. Barnen är mera individualiserade, fordrar mera engagemang per man än förr. På sitt sätt är det naturligtvis en fördjupad och sålunda önskvärd utveckling.
B2-skolan har åtminstone en fördel, barnen får verkligen lära något och det sker genom den ofrånkomliga repetering som blir följden, när flera klasser läser i samma skolsal.
(…)
Den vitale magistern har redan lovat betryckta skolstyrelser en hjälpande hand om det skulle knipa med lärartillgången. Sitt otium börjar han emellertid genom att flytta från tjänstebostaden till sin nybyggda villa.”
En lite udda handskriven lapp i sammanhanget, men ändå: på linjerat papper, daterat Rävetofta nr 5, pr. Svalöv den 30/8 1927:
“Fröken Emma Nilsson, som haft plats hos mig som hushållerska sedan den 13:de nov. 1926 till den 30:de aug. i år är på egen begäran härifrån ledig.
Fr. Nilsson har under denna tid varit villig, arbetsam och ärlig samt utfört alla henne ålagda arbeten till min fulla belåtenhet, samt i allo duglig till ett hems fullständiga skötande varför jag henne på det allra bästa rekommendera kan. Per Persson”
Skånska Dagbladet 18 juni 1979:
Rubrik: Kyrkorådet nekar präst flytta från dragig och kall prästgård
Ingress: Nu har kyrkofullmäktige i Malmö tillstyrkt att komminister Anders Olivius i Husie pastorat befrias från skyldigheten att bebo Södra Sallerups prästgård.
-Huset är dragigt och kallt. Vintertid kan temperaturen inomhus pendla mellan 18 och 14 grader, klagar Anders Olivius i sin framställan till regeringen om befrielse.
Saxat ur brödtexten: Kyrkorådet i Södra Sallerups församling vill inte tillstyrka. Då prästtjänsten inte förändrats bör prästgården även i fortsättningen vara bostad åt tjänsteinnehavaren säger kyrkorådet med fingrarna knackande på traditionstyngda paragrafer. (…) Södra Sallerups prästgård är den sista i bruk inom Malmö kyrkliga samfälligheter. Anders Olvidius dom är hård:
– Det är psykiskt och fysiskt helt otillfredställande att frysa hela vintern och inte kunna få upp värmen ens till 19-20 grader mer än i undantagsfall. (…)
– Församlingshem finns, så prästgårdens roll som centrum i församlingslivet är slut och pastorsexpeditionen i huset har bara få besök.
Familjesidan i någon skånsk morgontidning i samband med frånfället den 16/9 1967:
” I en ålder av 62 år har handlande Folke Jeppsson, Kvarnby, avlidit. Han var född i V. Klagstorp. 23 år gammal kom han till Kvarnby, där han övertog en speceri- och mjölkaffär. År 1930 startade han en droskstation och utökade senare rörelsen med kött och charkuteriaffär.”
Skånska Dagbladet troligen 1952
Rubrik: 18-åring lät draga ut sina tänder av fåfänga
Ingress: En pigg och glad 80-åring, som under 30 år försörjt sig och sin lame make med att sälja fisk och som fortfarande går omkring i trakten med sin rullebör för att dryga ut folkpensionen och inte ligga det allmänna till last, är fru Klara Åkerberg, Sunnanå 6 i Nordanå.
Saxat ur brödtexten:
“Fru Åkerberg bor ensam med sin lilla hund i huset som hon och mannen skaffade för 47 år sedan. Fotogenlampan lyser upp i rummet där hon fejat och putsat för att ta emot främmande till 80-årsdagen idag.
-Jag är född i Jönköping och kom ut och tjänade i familj som ung flicka, säger fru Åkerberg.(…) Unga flickor på den tiden var minsann också fåfänga. Vi var så högfärdiga att vi lät dra ut tänderna och skaffade oss löständer istället, för de var mycket finare än de naturliga. Den dumheten har man förstås ångrat många gånger.
(Klara Åkerberg hjälper sin syster som säljer fisk på Värnhemstorget, träffar mannen hon gifter sig med och de sparar ihop till huset hon bor i samt skaffar häst och vagn och kör runt och säljer fisk.)
-Några barn har jag aldrig haft, men när min man blev lam 1915 fick jag minsann nog att sköta ändå. De första åren var han alldeles hjälplös, men jag ordnade med så han fick bad och massage, och så småningom kunde han stå på benen, fast arbeta det gick ju inte. Han följde alltid med mig när jag körde och sålde fisk och det gjorde han ända tills vi råkade ut för en olyckshändelse med vagnen 1947, då han blev skadad och dog. Jag sålde både häst och vagn för att ge honom en ordentlig begravning, och sedan dess går jag omkring med min rullebör.
(..)
-Rosie (hunden) och jag trivs så gott tillsammans. Jag kokar kaffe om kvällarna och läser Skånska Dagbladet, som jag inte varit utan sedan 1901, det året vi gifte oss.”
Okänd tidning, okänt datum:
Rubrik: Gården där Karl XII vattnade sin häst…
Saxat ur brödtexten:
“Så här gick det till enligt legenden: När Karl XII reste från Stralsund på vintern 1715, strax före stadens kapitulation, for han först med båt till Ystad. Därefter red han till Lund där han upprättade ett temporärt högkvarter. På ritten mot Lund passerade kungen av allt att döma Kvarnby och Östra Skrävlinge. Precis norr därom upptäckte man att hästarna behövde vattnas och höll därför utkik efter en “vaning” – m a o en damm – utmed vägen. Och man fann den mycket snabbt, lät hästarna dricka sig otörstiga och fortsatte sedan den -säkert- mycket snabba ritten. (…)
Strax efter (det kommande) sekelskiftet genomdrevs enskiftet i Östra Skrävlinge. En av gårdarna i byn som skiftades ut byggdes upp vid denna speciella damm. Gården gavs också mycket riktigt namnet Dammstorp.
Två av de längor som uppfördes de första åren efter 1800 står kvar än i dag. Det är boningshuset och portlängan. Övriga byggnader på gården har ersatts under årens lopp.
I dag ägs Stora Dammstorp av Malmö kommun. Staden köpte gården 1935. Då hade den under ganska lång tid varit spekulationsobjekt för penningstarka gulaschbaroner. Men ännu tidigare finner man t o m en friherre i registret som ägare.”
Skånska Dagbladet, 1952.
Rubrik: Få ut häst ur kök problem för diakonissan i Husie.
Artikel föranledd av 20-årsjubilerande församlingssystern, diakonissan Astrid Sundgren. Hon får berätta om nöden när hon kom till Husie på 1930-talet. Arbetslösheten var hög bland de 4000 invånarna och folk levde på ingenting. Hon samlade in potatis, överskottsfisk i hamnen och köttben från charkuteristen och delade ut. Vid ett hembesök hos en familj där hustrun var sjuk hördes konstiga ljud från köket: där hade hästen inkvarterats! Med hjälp av hälsovårdsmyndigheten fick hon husägaren att förstå att kraken måste ut.
Det blev bättre, men nu 1952 konstaterade syster Astrid ändå:
“- Ännu finns det många gamla som lever i gamla uthus utan grund, kalla och ohälsosamma. Gatorna behövde också rustas upp; många av dem blir bottenlösa när höstrusket sätter in.”
Syster Astrid bestods med tjänstecykel av kommunen och hon hade energi över för att även vara ledare för Husie scoutkår, lärarinna i söndagsskolan, syföreningsverksam och engagerad i Skånska Dagbladets julinsamlingar.
Tidning och datum okänd, troligen Skånska Dagbladet, men 1950- eller 1960-tal?
Rubrik: Vad anser ni om seriemagasinen? Bör de förbjudas?
“Johan Kvant, lantarbetare , Kvarnby:
Jag tror inte att seriemagasinen är så farliga för varken barn eller ungdom. Folk vill ju ha färggranna bilder att se på och det är väl därför som serierna är så populära. Och så är det ju spänning i dem. Att serierna är skadliga kan jag inte tro. Förbud är onödigt.
(Anm. Enligt en dödsannons i urklippspärmen levde Johan Kvant mellan 1888 och 1972)
Arne Ström, lantbruksbiträde, St. Dammstorp, Kvarnby:
Resonemanget om att serierna är skadliga tror jag inte på. Det är klart att ungdomen vill ha något att läsa som är spännande och intressant. Serierna är säkert inte skadliga och något förbud mot dem anser jag inte bör tillgripas.”
Skånska Dagbladet 11 februari 1963
Bildext: Än finns det “kråser” i Anders Ahlgrens armar, konstaterar fru Olga.
Rubrik: Legendarisk Malmöidrottsman blir 75 i morgon, Roligare att brottas förr!
I artikeln berättar Anders Ahlgren om sin karriär i allmänhet och om den nio timmar långa matchen i OS i Stockholm 1912, samt lite om den civila livet utanför mattan. Det var bättre förr, konstaterar Ahlgren och redogör för hur brottningen drog fulla hus på Hipp i Malmö. Det var annorlunda brottning då också:
“-Brottningen nu för tiden gillar jag inte så särdeles även om man som gammal enighetare går och tittar på ibland. Jag tror inte att den gamla fina grenen passar in i modern tid. Folk har för brått nu för tiden. Så lär sig brottarna ej heller de gamla hederliga greppen, brytningarna, ordentligt.”
När den aktiva idrottstiden tog slut övergick brottaren till att bli minkfarmare och har som sådan nu enligt tidningen hand om 3000 djur.
Familjesidan, Skånska Dagbladet 1958 (Knut Gyllin levde mellan 1883 och 1963)
” Godsägaren Knut Gyllin, Löddesnäs gård, Borgeby, fyller 23 okt. 75 år. Han har i över 50 år varit verksam som blomsterodlare, och han har med åren fört fram sina driverier till internationellt rykte. De gyllinska odlingarna i Kvarnby står i fråga om såväl blommornas kvalitet som kvantitet i världsklass. Så är exempelvis driverierna av rosor under glas bland världens största, och hans nejlike- och lökodlingar är Skandinaviens största. Bland egna uppdragningar av rosor märks sorterna Elna Tonning, den första av hans rosor med världsrykte samt den allra senaste Stina Gyllin. Den lilla egna uppdragna rosen Babyros har fått stor popularitet särskilt vid bindning av små buketter. Han driver även hästavel av ardenner, som på sin tid var mycket omfattande samt ponny.”
Skånska Dagbladet 14 mars 1972.
Rubrik: Gammal folktradition i Södra Sallerup.
Artikel författad av Helge Andersson vilken främst berättar om vad som är bevarat i Södra Sallerup från förr av vad gårdarna heter och kallas.
På bilden en gård i Östra Kattarp, som likt “Huset på stenen” vid Sallerups kyrkby även kallades för Långkatekesen på grund av sin form. Wouwragården är uppkallad efter ägaren vid förra sekelskiftet, Carl von Wouwern, och Idaborg heter så efter kritbruksägaren A.P. Sjöbergs hustru (född Dahlberg).
“En gård i Sallerup som i senare år blivit välkänd för många malmöbor, är Kölnan på Salerup nr. 8, där Malmö stad lagt ut ett koloniområde som ersättning för indragna kolonier på andra håll i staden. Gården har namn efter en maltkölna, dvs en torkanläggning för maltberedning, som förr funnits på platsen. Det folkliga uttalet av gårdsnamnet är “Tjyllnan” och namnet kommer av folkmålets “tjyllna” – elda, t ex “tjyllna i spisen”.
“en gård i Fårabäck ytterst i marken, där vägen tar slut vid Sege å fick heta Världens ände.”
Och här vid Världens ände slutar jag denna vandring genom en gammal urklippspärm. Vet du mer om det som tidningsnotiserna berättar så hör av dig!
Mer om Kvarnby och Husie förr i tiden:
Anders Ahlgren-kraftkarlen från Kvarnby
Belinda, arkeolog i Husie, på jakt efter forntiden i Gyllins
Bernt bakade bröd på Kvarnbybageriet
En gammal urklippspärm berättar
Fler glimtar från förr
Frans Nilsson hade ett jaktgevär
Handelsträdgårdar i Kvarnby
Kort från det gamla Kvarnby
Kvarnar i Husie
Lilian berättar om Tillysborgs Värdshus
På promenad med Birgitta
Samling vid pumpen
Övrigt om gamla Husie
Kort från Kvarnby 