Bernt bakade bröd på Kvarnbybageriet

I 43 år bakade Bernt Eriksson matbröd och småbröd på olika bagerier i Malmö. Mesta tiden på Kvarnby-bageriet. Här berättar han om sin arbetstid.

Bernt Eriksson kom som 23-åring i maj 1953 ner från Uppland för att arbeta som bagare i Malmö. Han fick först anställning hos dåvarande Påhlssons, men efter två år där flyttade han över till Kvarnby-bageriet. Det senare bageriet hade några år tidigare flyttat ner till Virentofta från fastigheten i Kvarnby vid Klågerupsvägen 415.
De nya lokalerna var inhysta i en småindustribyggnad snett emot Husieskolan på Pyrusgatan, huset finns kvar än idag, se fotot nedan. Fast bageriet har upphört. Det har även de andra hembagerierna som fanns runt omkring. Kvarnby-bageriet var dock lite större.

– Störst var Pågens, som Påhlssons bytte namn till, och Lockarps, men sedan kom Kvarnby-bageriet och Svedbergs, säger Bernt Eriksson som slutade arbeta för 15 år sedan. (Hans dotter underrättar mig efter intervjun att siste arbetsgivaren fick anställa två  bagare för att ersätta Bernt när han gick i pension.)

Det kunde ha tagit slut tidigare, om Bernt haft värre otur än han hade en morgon hösten 1953: Maskinen med roterande knivar som skar småbröden stannade inte som den skulle varvid de yttersta lederna på två av ena handens fingrar knipsades av på Bernt.
– Då var det inte tal om skadeersättning, sådant fanns inte utan det var bara till att fortsätta arbeta, säger Bernt. Men det gick lika bra att rulla bullar för hand ändå.

1955 började Bernt arbeta på Kvarnby-bageriet istället.
-Och här fanns inga maskiner alls. Utan vi satte och bearbetade all deg för hand. Och kavlade wienerbröd, rullade rulltårtor och gjorde ut småkakor helt manuellt.

Efter två år i Virentofta gick Bernt tillbaka till Påhlssons/Pågens och arbetade där mellan 1957 och 1963. Men sedan blev det Kvarnby-bageriet igen ända fram till 1984.
– Jag ville återvända till handlaget. På Pågens fanns det bara maskiner, det var inte så omväxlande att bara arbeta med sådana.

Och nog fick Bernt använda sig av handlag allt för att kunna producera allt det som krävdes. Kvarnby-bageriet hade en stor kundkrets som  bageriet körde ut matbröd och kaffebröd till: matsalarna på Kockums, Wessels, Tempo-affärerna i Malmö, Ystad, Trelleborg och Landskrona, bland annat.

– Vi bakade även till alla barnstugor och ungdomshem runt om. Vi hade tre bilar med olika distrikt att köra ut till. Och när Trollängen byggts fick vi fart även på att sälja direkt från bageriet.

– Vi hade en specialitet som hette Tvåkilosbrödet. Det sålde vi mycket av på marknaderna i Skåne, men Tempo i Landskrona ville ha det också. Det var som sagt två kilo tungt och ungefär en halv meter långt, säger Bernt och måttar med händerna.

En annan specialitet var Kvarnby-limpan. Och ett sex-flätat franskbröd, vanligtvis var det tre flätor i sådana bröd så det här var extra maffigt.

– Det här franskbrödet bakade vi och sålde på lördagarna, säger Bernt som arbetade från fyra på morgnarna till 12 på dagarna.

Hade en av chaufförerna blivit sjuk fick Bernt sätta sig i bilen när han bakat färdigt och köra ut bröden också och då gick det nästan lika många timmar till innan arbetsdagen var över.

– Men jag tyckte om mitt arbete, säger Bernt och ler och ser ut som hälsan själv. Han borde förstås knäppa jackan där vi står utomhus i den räliga skånska snålblåsten.

-Äsch jag har vant mig nu. Men i början som nyinflyttad tyckte jag det var kallt i Skåne. Och att skåningen inte var het lätt att bli bekant med.

En annan sak som ställde till det var språkförbistringen.

– Jo du förstår att det jag var van vid från Uppland att vi kallade för småbröd, bullar och kakor, det hette tvärtom här nere, säger Bernt och försöker förklara för en smålänning som varken säger som skåningen eller upplänningen så vi lämnar ämnet…

Bernt Eriksson berättar med värme om alla sina arbetsår som bagare i Malmö. Sista arbetsplatsen blev Charlie Baker som han gick över till 1984 och jobbade på fram till pensionen för 15 år sedan. Bilden på Bernt vid ostbullarna är tagen därifrån. Det har annars varit mycket wienerbröd genom åren, det verkar ha varit skåningens favoritkaka. Bernt har själv inget emot dem, även om han tyckte bättre om dem förr. Annars minns han med glädje sina år som bagare:

– Det var roligt att arbeta och det var bra kamratanda, säger Bernt Eriksson och utstrålar en sant nöjd människas leende.

Tack för att jag fick träffa dig!

Mer om Kvarnby och Husie förr i tiden:

Anders Ahlgren-kraftkarlen från Kvarnby
Belinda, arkeolog i Husie, på jakt efter forntiden i Gyllins
Bernt bakade bröd på Kvarnbybageriet
En gammal urklippspärm berättar
Fler glimtar från förr
Frans Nilsson hade ett jaktgevär
Handelsträdgårdar i Kvarnby
Kort från det gamla Kvarnby 
Kvarnar i Husie 
Lilian berättar om Tillysborgs Värdshus
På promenad med Birgitta
Samling vid pumpen
Övrigt om gamla Husie

Se även: Vägar till Kvarnby som bloggredaktören skrivit. Där väver jag in vad jag själv varit med om hur Kvarnby har förändrat sig sedan jag flyttade hit 1991 med vad som har hänt här sedan hedenhös. Det bästa med min korta skrift är nog dock förteckningen över hembygdsforskaren Helge Anderssons alla artiklar i Malmö Kulturhistoriska Förenings Årsbok (Elbogen) om Husie. Ladda ner en pdf-fil här på min skrift  eller låna häftet på Husiebiblioteket.