Facebook gnager på din egentid, men ger gemenskapstid, eller hur? Fast det finns avarter av användare som tar från andra för att ge till det egna egot enbart, verkar det som. Jag är med på FB för att 1) deltaga i intressegrupper och 2) diskutera allt möjligt med vänner. Och med vänner menar jag vänner och inte “vänner” alltså enbart rena facebook-kontakter. För det är en invändning jag har mot FB: att kalla anslutningar för vänner är falsk marknadsföring av nätverket. Vi har en särskild hederskodex för hur vi beter oss mot våra vänner och det utnyttjar FB för att höja sitt eget värde för användaren och försåtligt glida över i en högre grad av äkthet för oss. Det tar emot att välja att inte längre vara “vän” med en vän eller neka anslutning.
Vad tycker du om Facebook?
1
Nåväl anslut vem du vill av vilka orsaker du vill, jag avgränsar mig till mänskor jag känner analogt. Men så vill jag att de ska kommunicera också. Att bara bli samlad på av någon som aldrig säger något själv när jag gör inlägg hela tiden, det gör mig besviken, vad har vederbörande mig till? Höja sin status: se så många vänner jag har! Fast värre är när de här riktiga vännerna på Facebook förvandlas till lallande fån och omdömeslösa analfabeter helt i avsaknad av källkritik vilka prackar på mig resultat av infantila tester, roliga historier, dvs oftast unkna sexistskämt, tårdrupna berättelser om bortsprungna hundvalpar eller cancersjuka som lärde sig att fånga dagen, myter, falska varningar, mer eller mindre öppet rasistanstrykna upprop, etc. Osså alla dessa Visdomsord, suck… Det som också irriterar är att så fort någon “gillar” något får jag veta det, vilket oftast handlar om kommersiella fenomen som får reklam spridd på det här viset.
Varje dag klickar jag i att jag inte vill se det som delas av vänner. Varje dag överväger jag att ta bort folk från vänlistan, såväl ubåtarna som aldrig skriver något som de som vidarebefordrar sådant jag automatiskt tar bort. Varje dag hoppas jag på intressanta inlägg. Långsamt inser jag att jag själv inte bedrivit källkritik, att jag själv är ett likadant lallande fån och omdömeslöst sentimentalt vrak när jag suktar efter lite intellektuell stringens för Facebook är glasklar i att vara vad det är: Ett ostrukturerat sammelsurium där mänskor flippar ut och kopplar av och strosar runt i ett mentalt tivoli, vad hade jag förväntat mig? Varför kan jag själv inte bara rycka på axlarna och blunda medan jag scrollar ner? Eller lirka mig ur denna Ansiktsbok och återgå till hur jag började: Att vara med i intressegrupper enbart. Pladdra gränslöst kan jag ju göra här istället på min egen blogg! Vad tycker du? Skriv gärna en kommentar! 🙂
P.S. Det finns ju dock fegläget att man fortsätter vara “vän” men har klickat i att man inte vill se någonting från vederbörande vilket offret aldrig får veta. Är det vad mina “vänner” på Facebook har gjort? Är det därför de aldrig kommenterar något jag skriver? 🙂
Kort från Kvarnby 