Edith Anna Carolina Sköld, föddes den 26 augusti 1886 i Malmö. Fadern var muraregesällen, senare byggmästaren, Per Persson och modern hette Anna Carolina Petersson. 1886 års Födelse- och Dopbok för Malmö S:t Pauli Församling noterar att fadern var från Hörby och modern från Malmö och att de fick Edith efter ett drygt års giftemål vid 25 respektive 23 års ålder. Familjen var vid tillfället bosatt i Malmö i kvarteret Davida som är beläget vid Föreningsgatan mellan Amiralsgatan och nuvarande Gustav Möllers gata. När familjen Sköld bodde där hette den sistnämnda gatan Majorsgatan.
Edith gifter sig vid 32 års ålder med Per Edvin Sköld som var född 1891 i Svedala och som tillsammans med föräldrarna var bosatt i Oxie. Lysningsboken för Oxie 1918 upplyser att parets vigselförrättare var landsfiskalen Nils Witthoff från Malmö; i församlingsboken för 1918 är det inskrivet med understrykning att paret hade ett borgerligt äktenskap. (När sonen Nils Gunnar, född 1919, skrivs in i församlingsboken anges det likaledes att barnet ”icke är döpt”.) Per Edvin antecknas ha en fil.kand. och vara riksdagsman, Edith står som handelsbiträde och båda är hemmahörande i Toarp nr. 5.
Per Edvin Skölds far var lantbrukaren och riksdagsledamoten Nils Peter Sköld och mamma hette Maria Sofia Nilsson. NP Skölds väg, en gata i Toarp i Oxie, är namngiven efter Nils Peter. Sonen Per Edvin kom själv också att ge sig på politiken och besitta olika ministerposter i socialdemokratiska regeringar, bland annat var han försvarsminister under andra världskriget.
När Per Edvin Sköld började sin politiska bana 1917 som riksdagsledamot, hade hans hustru Edith i likhet med andra gifta kvinnor ingen rösträtt, de räknades inte ens som myndiga utan var omyndiga och stod under makens förmyndarskap. Enbart som änkor blev gifta kvinnor myndiga, en status som de förlorade om de gifte om sig. Ogifta kvinnor stod under närmsta manliga släktings förmyndarskap. 1858 tilläts dock ogifta kvinnor som fyllt 25 att hos domstol ansöka om egen myndighet och från och med 1865 erhöll ogifta kvinnor som fyllt 25 år per automatik egen myndighet. 1884 sänktes ogifta kvinnors myndighetsålder till samma som männens, 21 år, men först 1921 förklarades även gifta kvinnor som myndiga, och det då också vid fyllda 21.
1921 var ett märkesår på ett annat sätt också vilket vi i år firar det egentliga hundraårsjubileumet för, därav denna artikel. 1921 var även året för när kvinnor för första gången kunde rösta i riksdagsval vilket också innebar att även kvinnor fick kandidera till en riksdagsplats. Från 1862, när Sverige genomförde en omorganisation av samhället och ersatte sockenstyret på landsbygden med kommuner och landsting, tilläts även kvinnor att rösta i kommunalvalen, bara de var var myndiga -vilket kvinnor alltså kunde bli från 25 års ålder om de då också var ogifta eller änkor (män blev oavsett vilket automatiskt myndiga vid 21 års ålder)- och hade en debetsedel, det vill säga taxerade till kommunalskatt. Man kunde dock inte förrän nästan ett halvt århundrade senare rösta på några kvinnor i dessa val.
Rösträttsåldern för kommunalval skulle efter 1862 komma att justeras till 23 år för båda könen och rösträttsåldern ändrades därefter ett antal gånger ytterligare, innan den landade vid dagens 18 år för alla allmänna val i landet. När det gäller de 1862 införda landstingen så skulle några direkta val till denna myndighetsbildning inte ske förrän 1910, landstingen valdes fram till dess indirekt av elektorer utsedda vid länets kommunalstämmor. De röstberättigade vid kommunala val hade alltså att rösta på män som i sin tur röstade på män som skulle styra landstingen. När landstingen införde direkta val 1910 var dessa öppna för både män och kvinnor som var myndiga (ni vet vad det innebar) och hade fyllt 27 år. Kvinnor som i praktiken överhuvudtaget var röstberättigade i Sverige fram till 1921 torde ha utgjort ett försumbart antal.
För att få arbeta politiskt i valbara sammanhang öppnades för kvinnor den möjligheten först inom den regionala sfären. Anna Stenberg i Malmö lyckades med konststycket att ta sig in i kommunfullmäktige 1910, hon var då en självförsörjande änka på 43 år. Wikipedia skriver: ”I valet 1910, då båda könen för första gången var valbara i lokalvalen, valdes 37 kvinnor in i stads- och kommunfullmäktige i Sverige. Stenberg valdes in till Malmö stadsfullmäktige vid valet 1910 och var som sådan den första kvinnan i den positionen i Malmö.”
Socialdemokraten Anna Stenberg är bland annat känd för de offentliga toaletter anpassade även för kvinnor som genom hennes motion uppfördes här och var i Malmö och som kom att kallas för Fru Stenbergs villor. Men hennes politiska gärningar var omfattande och hon är i mångt inskriven i stadens historia genom sitt värv.
1919 ändrades vallagarna vilket fick praktisk betydelse först för valen till kommun och landsting det året och två år senare, efter ändring av grundlagen, även för riksdagsvalet. Nu infördes allmän och lika rösträtt för män och kvinnor och de första kvinnorna kunde ta plats i riksdagen efter valet dit 1921. 1919 började kvinnor även att besitta platser i landstingen. En som därmed, tycker jag, skulle kunna få åtnjuta mer publicitet i kraft av hennes banbrytande politiska liv är just Edith Sköld. I kamptidskriften Rösträtt för kvinnor står följande två notiser att läsa i ett nummer från maj 1919, den första rör vår Edith Sköld, men jag kan inte låta bli att för tidsfärgens skull ta med texten därunder också:
”Våra första kvinnliga landstingsmän.
I Örebro läns landsting har invalts fru Elsa Perselli, de frisinnade, och i Oxie och Skytts härads landsting fru Edith Sköld, arbetarepartiet.
Selma Lagerlöf
har på de frisinnades lista för 4 år valts till kommunalfullmäktig i Östra Eintervik, Värmland.”
I Morgonbris, tidning för den socialdemokratiska kvinnorörelsen, från juni 1919 står följande att läsa:
Vår enda landstingsledamot, Edit Sköld, Oxie.
Edit Sköld, Oxie, född 1886. Medlem av partiet 1907 genom Malmö socialdemokratiska ungdomsklubb. Förestått Oxie kooperativa förening i sex år. Varit medlem av pensionsstyrelsen. Vald till medlem av Malmöhus läns landsting för Oxie och Skytts härader. Partiets enda landstingskvinna.
Man anar stoltheten hos redaktören bakom raderna. Edith Sköld har alltså som första kvinnliga socaldemokrat i Sverige valts in i ett landsting. Det kunde väl vara värt att få en egen gata uppkallad efter sig!
Det är sparsamt med uppgifter om Edith Sköld i de offentliga arkiven, genom hennes mer namnkunnige make Per Edvin Sköld får man dock lite glimtar i hennes privatliv. I en artikel om Per Edvin Skölds långa politiska gärning av Gustaf Jonasson i Riksarkivets Svenskt biografiskt lexikon på nätet står följande:
”1927 inköpte S gården Toftaröd i Norra Rörum, ett par mil norr om Höör. Till en början brukade S:s familj gården, men snart utarrenderades jordbruket till hans svåger. Skogen skötte dock S själv med stor omsorg. Familjen S bodde under riksdagarna och barnens skolgång i Sthlm i en tidigare inköpt bostad i Äppelviken, medan Toftaröd blev familjens uppehållsort under somrarna.”
Edith Sköld dog den 8 maj 1971 i Danderyd.
/Av Anna-Mi Wendel
Notiserna:
Notis nummer 1 i artikeln ovan, på första sidan:
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/325/1/rfkv1919_09_01_04.pdf
Notis nummer 2, på sidan 9 där foto finns på Edith Sköld:
http://www2.ub.gu.se/kvinndata/digtid/05/1919/morgonbris1919_6.pdf
Kort från Kvarnby 